En nystart. En resa. En investering. Äntligen.

Picture from Nice this summer!
 
Idag börjar jag högskolan och är nervös så jag spricker. Pusshej, wish me luck!
 
→ Today I start uni and I am so frickin' nervous. Wish me luck peeps!

Home.

Det är så himla viktigt för både mig och Daniel att känna oss trygga hemma. Att det är här vi har en skön zon där vi kan stänga ute världen eller bjuda hem till. När en bott in sig ett tag hemma kan det bli så att en har tillfälliga lösningar och sådant en egentligen vill ha ordning på men skjuter upp hela tiden. Så är det här, jag saknar nattduksbordslampa, vi har en hylla på väggen mitt i klädställningen i garderoben som ska ner, hyllor som är fyllda med pluttriga saker och avlastningsytor som blir belamrade med småsaker.

En skohylla i hallen är något jag fixat i veckan i alla fall. Den här hittade jag på Erikshjälpen och passar perfekt under hatthyllan. Färgen är vi lite osäkra på men det går ju enkelt måla om i så fall.
Denna vackra klädhäst hittade jag samma dag på samma plats och är perfekt för oss som använder skjortor så ofta. Det brukar bli en hög på golvet annars. Plus att det är fint att ställa något längs den kala plats som är hörnet längst in i rummet. 
Annars försöker jag göra lite av en utrensning i min garderob och flytta ner sommargrejerna till källaren och smått hämta upp höstkläder. Den här tröjan skulle dock lämnas tillbaka till Emmaus.
Sedan spenderas timmar med varma drycker och kalendrar för att det är min bästa årstid för planering och organisering. Glad söndag på er finingar!
It's easy to look past things that are half-finished and get on your nerves in your own home. It's important to Daniel and I to have home as our fort where we can shut out the world or invite it in if we want to. At the moment I am missing a bedside lamp, we have a shelf on the wall in the middle of where our clothes hang and spaces that are easily filled up with rubbish. This week I have sorted out a shoe-rack for the hallway, a clothes horse for the bedroom that works perfectly in that empty space in the faraway corner and I have tried to go through my wardrobe. Otherwise many hours have been spent filling in calenders and drinking hot bevereages, autumn is my best time for planning and organizing. Happy Sunday, lovelies!

And it don't take no Sherlock Holmes to see it's a little different around here.

↑ A certain romance - Arctic Monkeys
Jag tog bussen till Ulricehamn för tredje dagen på raken i onsdags. Bredvid parken vid stationen är blommor planterade i gult, rött och oranget och de lyser upp i regnet.
Skälet till att jag befann mig i staden där jag växt upp en stor del av mitt liv var för att äta lunch med denna donna. Vi insåg att vi hade hela eftermiddagen (kväll och natten med för den delen om vi hade velat) på oss att prata och äta och fika med. Vanligtvis brukar vi klämma in dessa ensamluncher på timmen hon har på jobbet. Denna dag skrattade vi högt och länge åt massor med saker och blev gravallvarliga med ibland.
Vi satt på Bar Prego, ett italieninspirerat café på gågatan. Det var konstigt att se det så tomt men alla är ju tillbaka i skolan och på jobbet igen. Med en pizza, kaffe och minichokladboll i magen var vi väldigt nöjda. Jag skulle hemåt igen med en snabb sväng inne på den lokala secondhandaffären först.
När vi satt och snicksnackade lade Marika försiktigt fram ett prydligt paket på bordet och log stort. "För att du kommit in på skolan och så." Hjärtat svämmade ju nästan över av fina gesten. Dessutom är det perfekta gåvan för 1. en bok -och pennälskare som jag och 2. har inte köpt på mig sådant här än! Tack Marris, du gjorde min dag med ditt sällskap <3.
Wednesday arrived and I was in my hometown of Ulricehamn for the third day running. I walked passed these yellow, orange and red flowers that are planted by the park next to the station; they lightened up the rainy day. The reason I was in town was to have lunch with my lovely Marika. Usually we only have her lunch hour for these dates but this day we realized we had the whole afternoon (and more if we needed) to hang out. We laughed loudly and spoke seriously inbetween mouthfulls of pizza, coffee and chocolate dessert. Suddenly she placed a carefully wrapped package on the table, smiling. "Because you got into uni and that". My heart swelled by this beautiful gesture. Thank you for your amazing company <3