Vi är hemma och plöjer genom känslospektrumet

Igår landade vi på ett varmt Landvetter efter 18 dagar i USA. Jetlaggade och så glada över att flygandet var slut. Dock fick vi två sorgliga och tragiska besked under vår mellanlandning i Amsterdam. Nämligen att min moster gått bort efter en tids kamp mot cancer. Tyvärr kom ett väntat sms om Daniels farmors bortgång i samma sjukdom bara någon timme senare. Så vi är så matta och ledsna över att behöva ta farväl av två älskade personer. Samtidigt finns den där glädjen över en fantastisk resa blandat i allt. Och tryggheten i att vara hemma.
 
Kroppen är upp och ner i tid så jag har varit vaken sedan två imorse. Den tidigaste tvättiden är bokad och sen ska jag och min vapendragare ta lite skogstid och leta efter ätbart guld. Kantarellsäsong nu, ni vet *praise hands*. Dessutom är tystnaden en välbehövd kontrast mot kaoset vi går igenom just nu. Ta hand om varandra där ute, fina ni.
 
Translation to English 
 
Yesterday we landed at a hot Landvetter airport after 18 days in the U.S. Jetlagged and so happy that the fluing was over. During our transfer in Amsterdam we recieved very tragic news. My aunt passed away after a time's fight against cancer. Only an hour later we got the expected but nevertheless sad message that Daniel's grandmother had passed too, in the same disease. So we're feeling so tired and sad about having to say goodbye to two loved people. At the same time there's happiness over the fantastic trip we've just had. And the lovely familiarity in being home.
 
The body is upside down so I've been awake since two this morning. The earliest washing time is booked and then my main man and I are taking some forest time to look for eadible gold. Chantarelle season now, you know *praise hands*. Plus the quiet is a well-needed contrast to the chaos we're going through at the moment. Take care of each other out there, lovelies.

Hello AMURICA!

Picture from our travels in Australia
 
I've longed for this trip, holiday, 3-week dream, whatever you want to call it - for such a long time. I get to experience it with my favourite person, lover and travel buddy. First off: LA, then a bus tour to the Grand Canyon and a number of other sights, taking us up to San Francisco. Nine fabulous days await there, including quality time with the one and only Vicky (see you soon babe!).
 
I won't be blogging while we're away so to see what we're up to, follow me on:
Instagram: nastasjathor
Snapchat: nastasjalinnea
 
TTFN! like my Nan would say = ta ta for now.

Borås Pride och tre av mina queens

För prick sju dagar sedan plingade Malin, Nina och Nana på hos oss. Vi hängde i soffan, diskuterade käk och vad som hänt sen senast vi sågs. Vi bestämde oss för att tajma in mathandlingen med Borås första Pride-tågs avgång från Knalleland.
 
Fick gåshud och stod med ett stort, stolt leende över staden när jag såg de tusentals människor som samlats för HBTQI-personers lika rättigheter i samhället. Rättigheten att älska vem en vill. Människor som tagit sig dit för att stödja och uppmärksamma dem som fortfarande fängslas och mördas i delar av världen pga inte straighta. För att lägga fokus på att HBTQI-personer kränks, hotas, förnekas tillhörighet i samhället varje dag. Men även, kanske framförallt, fira hela dagen lång att de får vara vilka de vill. Hoppas att Pride blir ett återkommande event i vår stad varje år, det behövs.
 
Sen åt vi, besökte Sofie och Karls nya lägenhet och såg den knäppaste och mest spännande straffläggningen i EM hittills.
 
Translation to English 
 
Exactly seven days ago Malin, Nina and Nana rang our doorbell. We chilled on the sofa, discussed what to eat that evening and caught up on events since the last time we saw each other. We decided to time our food shopping with the start of Borås' first Pride parade from Knalleland.
 
I had goosebumps all over and stood with a big, proud smile for the city as I looked at the thousands of people who had gathered for LGBTI peopls equal rights in our community. The right to love who one wants. People who had taken time to support and shed light on those who are still put in jail and murdered in our world because they are not straight. To put focus on the fact that LGBTI people are threatened, their rights violated and are denied belonging in our community every day. But even, maybe foremost, celebrate all day that they can be who they want. I hope Pride will be a recurring event in our city every year, we need it.
 
Then we ate, visited Sofie and Karl's new flat and watched the weirdest and most exciting penalties in the Euros so far.